Höftfrakturer uppkommer när man faller omkull och slår i höften. Höftfrakturer är vanligare ju äldre vi blir och det finns ett starkt samband med benskörhet. Alla frakturer i höften opereras med få undantag. Frakturen i lårbenshalsen är vanligast hos äldre. På änden av lårbenshalsen sitter höftkulan som har en känslig blodförsörjning. Om frakturen i lårbenshalsen bara är lätt felställd, är blodförsörjningen oftast intakt. Dessa fall opererar vi oftast med två skruvar. Vid en så kallad dislocerad eller tydligt felställd fraktur i lårbenshalsen utgår man från att blodförsörjningen är avbruten och att höftkulan inte kommer att överleva. I dessa fall behöver man byta ut lårbenshalsen och höftkulan mot en höftprotes. Vanligaste typen av höftprotes är en total höftprotes vilket betyder att man även sätter in en konstgjord ledpanna på bäckensidan av höftleden. Hos patienter över 80 år opererar vi oftast in en halvprotes där vi inte byter ut ledpannan utan sätter in en större proteskula som passar perfekt in i den egna ledpannan.
Efter de flesta höftoperationer får patienten belasta på benet med sin fulla kroppsvikt men gångträning på sjukhus behövs en tid efteråt. Många gånger behöver kommunen kontaktas och en så kallad vårdplanering görs från sjukhuset så att exempelvis hemtjänsten kan kopplas in eller utökas och bostaden anpassas för t.ex. rollator.
Andra frakturer i höften är de pertrokantära och subtrokantära frakturerna som vi kommer att beskriva i följande poster.